Köp böckerna

Man får hoppas att det går bra för dem

Ett föredrag om 783 försvunna flyktingbarn och ett samhälle som som sviker

Sedan 2007 har 1 202 ensamkommande flyktingbarn försvunnit i Sverige. Fortfarande är 783 av dem spårlöst borta. Det är barn och ungdomar som utan sina föräldrar kommit till Sverige för att söka skydd och hjälp.
Ändå är det ingen som letar efter dem. Ingen myndighet i Sverige anser att barnen och ungdomarna är deras ansvar. Istället skyfflas de unga flyktingarna runt i EU, utan att någon tar deras liv på allvar.
Journalisterna Katia Wagner och Jens Mikkelsen har spårat några som försvunnit och berättar i sin bok De förlorade barnen bland annat om 16-årige Ghazi som tvingats sälja knark, 16-årige Mohammed som lever på gatan i London och om den 14-åriga somaliska flickan Muna som polisen vägrade leta efter, trots att hon efter försvinnandet grät i telefon och sa att hon ville komma hem.
Kan den spridda uppfattningen om att de ensamkommande flyktingbarnen ljuger om sin ålder och parasiterar på vårt samhälle vara en förklaring till att ingen bryr sig? Och hade de rätt i Vellinge, när motståndarna till ett transitboende hävdade att våldtäkter, inbrott och cykelstölder skulle bli en följd när flyktingungdomar kom till Hököpinge? Under föredraget presenteras författarduons granskningar som slår hål på myterna.